Resor

Premiären!

2011, maj:

Söndagen den 1 maj gick vi till sjöss för att pröva seglen för första gången. Det blåste en frisk ostlig vind, alltför frisk för en premiärtur skulle det visa sig. Utanför Älvsborgs fästning hissade vi storen. Efter mycket fixande och trixande lyckades vi få upp den och Maria gick för segel för första gången på många år. Dock varade det inte så länge för strax rök en knape på bommen av, och skothornet for till väders. Vi bestämde oss för att hala storseglet och fixa en bättre anordning. Medan vi pillade med detta, hissade vi focken, bara för att se hur den uppförde sig. Vi hade inte iordningställt fockskotet ordentligt, utan det blev en provisorisk lösning, men det gick hyfsat ändå. När vi hade riggat en talja till skothornet, var vi redo för ett nytt försök, men denna gång med både stor och fock.

Nervositeten var svår vid det här laget, men vi fick upp grejerna och det tog fart i den gamla skutan. Storskotet hade vi helt glömt bort i villervallan, så storseglet var rätt hårt skotat. Vi seglade i alla fall! Det var huvudsaken. Det var dags att plocka fram skumpan! Vi firade ett kort slag och hann njuta några minuter innan det stora missödet inträffade! En av oss stod vid rodret naturligtvis. Den andre skulle säkra storskotet och bommen så att den inte skulle komma farande. Innan detta hann göras hördes ett litet gnissel och strax därefter kom bommen farande med furios hastighet och smällde omkull en av oss. Denne stöp som en fura, ner i det blå. Båten försvann fort iväg, men som tur var hann rorsmannen slänga ut en frälsarkrans. Vattnet höll inte många grader och ben och armar började domna bort. Den stackars rorsmannen slet med att få ner segel och starta motorn. Till slut lyckades han och båten kunde vändas och den nödställde plockas upp, svårt nedkyld men vid gott mod. Ett par glasögon, en god mössa och en mobil fattigare - men med livet i behåll. Ingen av oss hade flytväst. Riktigt korkat, och det misstaget gör vi naturligtvis aldrig om.

Riggen hade inte tagit nämnvärd skada. En krok i ett block hade gått av och rackelloden hade gått sönder, när gaffeln sänktes alltför snabbt i villervallan. Annars var det inga skador på riggen.

2011, juni:

En dryg månad efter förra turen var det dags att åter komma ut och segla. Vi hade nu lagat de skador som uppkommit under premiärseglingen och vi hade även med oss en van seglare ombord då vi insett att vi behövde lära oss de mest grundläggande principerna innan vi åter gav oss ut på egen hand. Vi hissade storen strax utanför Älvsborgsbron men nästan genast brast karbinhaken till pikfallet vilket gjorde att gaffeln i princip kom nedrasande. En sak vi förstod vid detta laget var att väldigt mycket i riggen var för klent. Vi behövde få till robusta, stabila lösningar. Krafterna i rörelse vid segling var helt enkelt betydligt större än vad vi tänkt oss. Detta var även fallet med karbinhaken som brast. Tunt gods i gjuten aluminium dög inte. Undertecknad gav sig upp i däckstolen och ersatte karbinhaken med en ordentlig schackel.

Vi gjorde ett nytt försök och nu fungerade det äntligen någorlunda. Vi kryssade oss ut ur Göteborgs hamn mot en frisk västlig vind och vi lärde oss således att kryssa, att slå, att bräcka med focken och att man givetvis inte behöver oroa sig för en okontrollerad gipp (något som vi ju gärna slapp att återuppleva) när man seglar i motvind. Det var lättare att njuta när man hade ett litet hum om vad vad som hände. När båten började kränga ordentligt och vi fick upp god fart var stämningen verkligen på topp. Att inte ha något annat än naturen till sin hjälp, att slippa motorljud, avgaser och dieselrök var något av en aha-upplevelse. Vi insåg att hädanefter ska Maria seglas i den mån det är möjligt och motorn användas som ett komplement. Det är också en trevlig tanke att rätta sig efter naturen när man är ute. Hur vinden blåser får avgöra målet helt enkelt. (I de fall det är möjligt)

De två följande dagarna var vi ute och seglade på egen hand. Vi drabbades faktiskt av en okontrollerad gipp vid ett tillfälle och vi insåg att det snarare är segling i undanvind som medför problem än så länge. Nu har vi i alla fall de allra mest grundläggande kunskaperna och är inte längre oroliga för att ge oss ut på egen hand så länge vindarna är måttliga. Det som krävs nu är nog mycket övning och sommaren blir förhoppningsvis rik på segling för vår del.

Vind i seglen och på väg mot Hönö

Stuvade segel

Skeppshunden Indy

Göteborg - Strömstad - Göteborg

2011, juli:

Dags för segling Göteborg - Strömstad tur och retur. Med förhoppning om goda vindar stävade vi ut från hemmahamnen en stilla sommarkväll. Ett av våra stora delmål var Väderöarna, en plats som vi hört mycket gott om, och som alltid har lockat. Vår första natthamn blev strax utanför Björkö, där vi ankrade i en liten vik. Nästa dag bjöd på ett strålande solsken och bleke av sällan skådat slag. Sjön låg blank som en spegel. Vi hissade varenda tygbit ombord, men rörde oss knappt framåt (tyvärr hade vi ännu inte lärt oss konsten att hissa ett toppsegel). En av oss drog på sig simfenorna och hoppade i med kameran. Detta var första gången vi hissade klyvaren. Och som vi senare skulle erfara var det tur att vi förlade premiären till en dag med lugna vindar. Vi passade även på att fiska lite som synes nedan. Det gick sakta, men en ljuvlig stund!

För fulla segel i Källö fjord - fiskperspektiv

Vi märkte att klyvaren skulle ha behövt ett längre bogspröt. Dessutom hade vi fäst blocket till fallhornet på baksidan av masten. Det behövde naturligtvis justeras. Upp med gasten i masten således! Bogsprötet kunde vi dock inte göra så mycket åt. Dessutom tyckte vi det var ganska fint, eftersom vi hyvlat till det alldeles själva...

Nu fick vi strax sällskap av något som skulle följa oss i princip hela vägen - nordanvinden. Kryssandet kunde börja! Som fallet är med många gaffelriggade fartyg är ej heller Maria en särskilt god kryssare. Hon kan inte hålla upp speciellt brant mot vinden, och det ställde till det för oss. Vi kom inte speciellt långt framåt på våra kryss, och eftersom vi inte ville komma alltför långt ut till havs, blev det slag relativt ofta. Men vädret var fantastiskt. Solen sken i princip hela tiden.

Framåt lunchtid lade vi oss på svaj i en liten vik. Där var gott om båtburna badgäster så det kändes fint att gå hela vägen in i viken för segel. Den sista biten kunde vi glida in långsamt med enbart focken tills ankaret kunde kastas. Väl inne blev det som synes på bilden nedan en delikat lunch med ärtsoppa och punsch.

Svensk flaggpunsch och soldatens ärtsoppa!
Då viken var smal och trång (i varje fall i våra ögon) var det givet att motorn skulle startas när vi skulle därifrån. Detta ställdes på ända när det visade sig att förste styrman som lider av ett svagt minne hade glömt tändningen på. I och med att lunchen hade varat en god stund hade batteriet dragit ur och våran annars så pålitliga SABB ville inte hoppa igång. Vår lilla generator drogs igång och laddaren kopplades in. Detta är dock en ganska tidskrävande manöver och då vi ville vidare bestämde vi oss för att segla ur viken. Problemet var att vi låg längst in med fören inåt och vi tyckte oss inte ha så mycket plats på sidorna heller. Jag minns inte hur, men på något sätt lyckades vi göra en perfekt vändning med enbart focken uppe och när sedan storen hissades fick vi god fart ut ur viken och strax var vi på rätt köl igen. Katastrofen i maj (se ovan) kändes avlägsen. Vi firade med mer punsch. Efter detta fortsatte kryssandet, vindriktningen var emot oss och det var inte mycket vi kunde göra åt saken. Runt tiotiden på kvällen tog vi natthamn i en liten vik ungefär i höjd med Måseskär. Det blev gulaschsoppa på klipporna med en fantastisk utsikt över havet och sedan var vi redo för ännu en natt i Maria.

Vi trodde inte vi skulle sova så väldigt bekvämt i Maria men inget kunde varit mer fel. Vi vaknade först runt 10-tiden dagen därpå och det blev därför en sen frukost på klipporna innan vi var redo för avfärd. Vår förhoppning var att vi under dagen (det var nu torsdag, vi lämnade Göteborg sent tisdag kväll) skulle nå väderöarna. Vi satte kurs mot Måseskär och därifrån kryssade vi norrut. Det var som synes nedan härligt att vara ute på öppet vatten igen.

Kurs väderöarna!
Framåt eftermiddagen närmade sig Väderöarna så sakteliga men då vi envisades med att gå för segel och vinden var nordvästlig så gick det inte så fort. Till slut kom vi dock fram och lade oss på svaj på västsidan av Hamnerö. Där fanns en del båtar redan och då tilläggning vid klippor inte tillhör vår starka sida valde vi att lägga oss på svaj som vanligt. Då vårt stockankare väger ungefär lika mycket som båten brukar det inte vara någon större fara.

På svaj vid de alldeles fantastiska Väderöarna
Det blev ett hastigt dopp innan vi blåste upp hobbexgummibåten och rodde i land med grill och mat. Uppe på toppen hade vi åter en härlig utsikt åt alla håll och en grillad ryggbiff med färskpotatis smakade inget annat än himmelskt. Sedan blev det att sova under stjärnorna, en helt stjärnklar sommarnatt på Väderöarna kan starkt rekommenderas!

Morgonen därpå såg vi oss omkring på ön och kostade på oss en kall öl på en liten servering innan vi for vidare. Trots en del sommargäster var stämningen på Väderöarna synnerligen gemytlig.

Strax efter avfärd blåste det upp rejält och sjön gick högt. Vi tog sikte på Ramskär och fortsatte således att gå utomskärs. Det gick som sagt mycket hög sjö och det mesta vi hade ombord blev blött. Vi hade ömsom sol, ömsom regn och t.o.m. lite åska emellanåt. När vi väl närmade oss Ramskär tog vi kurs mot de sydligaste öarna nedanför Sydkoster. Här mojnande det ordentligt och till slut var det total stiltje och ingen chans att ta sig fram för segel. Dock passerade vi ett flertal sälkolonier och vi hade även gott om sälar kring båten som nyfiket följde efter oss där vi långsamt guppade fram. Trots full segelsättning fick vi till sist ge upp och gå för motor den sista biten. Natthamn blev en vik norr om Saltö och kvällsmaten blev några burkar makrill i tomatsås.

Sista etappen förflöt utan dramatik. Vi hade dock inte mycket vind och var tyvärr tvungna att gå för motor en hel del. Ganska trötta såg vi fram emot att komma fram och att få sova i riktiga sängar. Just mot slutet av vår etapp blåste det upp en aning och vi kunde glida in i vår lilla vik vid Bogen norr om Strömstad med storsegel, fock och klyvare. Vi kastade ankare och våran första lite längre seglats med Maria var till ända.

Planerad resa sommaren 2012 Göteborg - Norge

Om allt går som planerat avseglar vi från Göteborg i början på augusti med destination Kristiansand, Norge. Tanken är att först angöra Skagens hamn och där invänta bra väder för att sedan gå vidare mot Kristiansand. Väl i Norge planerar vi att gå upp en liten bit längs södra Norges kust och även gå in i någon av de södra fjordarna för att sedan återvända till Göteborg. Vi tror att detta kan bli en bra första övning att navigera över lite mer öppet hav.

Göteborg - Skagen - Läsö - Göteborg

Lite över klockan 6, morgonen den 14 augusti, avgick vi från vår hemmahamn. Ostlig vind 3 m/s och klart väder. 2 timmar senare passerade vi Vinga angöring. Storsegel, fock och klyvare hissades - full segelsättning ut på det öppna havet. Vindarna var egentligen lite för svaga, men vi gjorde ändå några få knop och stävade så sakteliga mot vårt fina grannland. En härlig känsla när vi efter några timmar siktade land långt borta i horisonten! Sista biten gick vi för motor och 17:00 angjorde vi Skagens hamn.

Solsken och pilsners i mängd

I Skagen stannade vi 2 dagar och vädret var kanon. Bad, god mat och trevliga danskar.

Den 16 augusti lämnade vi Skagens hamn 09:30 med en sydostlig vind på 3-5 m/s. Egentligen perfekt vindstyrka för oss ovana seglare. Synd bara att vi hade rak motvind, och synd att Maria är en så usel kryssare. Vi fortsatte för motor mot Läsö och passade på att fiska lite i stället. Vår strävan belönades snart och två fin-fina makrillar fiskades upp. Vi stekte de direkt. Delikat!

Sann glädje!

Det blev ganska krabb sjö efter ett tag, och sjösjukan drabbade oss lite grand emellanåt, men vi överlevde det också och 19:30 angjorde vi Österby hamn Läsö. Vi gjorde en perfekt tilläggning och pressade in oss mellan några glänsande plastbaljor. Ett lätt duggregn föll och vi hoppade i land i våra fina reflexorange regnställ. Här låg vi kvar även nästföljande dag och passade på att proviantera lite pilsner samt slappa på den fina stranden. Den andra kvällen gled det in en gammal fin dansk kutter i vilken vi bjöds på frukost nästföljande dag av den gode kapten Vang. Heder åt honom! Vi var blöta, kalla och hungriga den morgonen. Vi kanske skulle ha nöjt oss med morgonsup nr 1 dock. I vår iver slukade vi allt som bjöds.

Hver gang!

Den 18 augusti lämnar vi Läsö bakom oss för att gå mot Göteborg. Avfärd 09:30. Svaga vindar och vi hade för avsikt att hissa segel. Sjön var dock fruktansvärd denna dag och vågorna var inte att leka med, så vi hissade focken och drog i gång den gamle Sabben. Det var en halvtimme eller två som vi trodde vi skulle kapsejsa och lite dödsångest började smyga sig på. Efter ett tag märkte vi dock att den gamla damen stod på sig ganska bra i vågorna, även om det gungade lite. Hon stabiliserade sig ganska fort efter rullningarna. Så det var bara att fortsätta framåt mot hemlandet, och runt 13-tiden siktade vi land. Vi hade några kritiska moment innan vi fattade var vi var, men det visade sig att vi kommit ganska rätt och avdriften hade inte varit så stor som vi trott. Vi gick in vid Tistlarna och efter ytterligare 2 timmar var vi hemma igen.

Ursprungligen tänkte vi segla till Norge, men vi kände ju närmare avresa vi kom att det var lite för stort. Även om det säkert skulle ha gått fint, så vill vi ha lite mer seglingsvana innan vi gör denna resa. Nu fick vi lite välbehövlig erfarenhet av öppet hav, och även om vi inte fick seglat så mycket lärde vi känna vår båt ännu lite mer. Maria väckte som vanligt massa uppmärksamhet vart hon än kom, och många tycker hon är en underbar båt, vilket ju stämmer bra.

Segling hemmavid

I slutet på augusti kastade vi loss igen och satsade på att få segla lite mer. Vi gick ut till Rivö och grillade lite den första kvällen. Dagen efter blåste det ganska hårda vindar - 10-12 m/s. Ett perfekt tillfälle för att ta in två rev och testa lite hårdare segling. Vi seglade ut mot Trubaduren i halvvind och kände lite på hur båten reagerade på olika skotningar osv. Vi kände att vi hade ganska bra kontroll och det var kul att få gå med revade segel, vilket var en ny upplevelse. Efter ett tag började sjön bli lite för hög och vi gav oss inåt igen. Vi beslutade oss för att gå norrut och en bra stund gick vi bara för fock med en rasande fart. Vi gjorde natthamn vid en liten ö söder om Marstrand. Blåsigt var det och regnet började falla.

Nästa dag gick vi nästan rakt västerut med full segelsättning. Vi siktade på fyren Hätteberget.

Mot Hätteberget

Det var härligt att få segla ordentligt med alla segel och få testa vår nya klyverbom och klyvaren. Allt fungerade perfekt och väder och vind var på vår sida. Efter att ha passerat Hätteberget styrde vi kosan mot Göteborg. I kvällningen nådde vi fram till Göteborgs inlopp, och i månskenet smög vi oss fram mellan supertankers och galna lotsar med alla segel satta.

Sommaren 2013

Denna sommar har det mest blivit små dagsseglingar i Göteborgs skärgård, både norra och södra skärgården.

Maria